malinkristina

Tunnelbanepoesi

Kategori: Allmänt

När väntan går från sju till tjugosex till femtio då börjar man känna för att dra av lite tunnelbanepoesi. Så nu står jag här på perrongen i ett par för små skor som inte är mina, och undrar om man någonsin kommer att komma någon vart.

Och just ja... Varför finns vi egentligen?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: